Ni kanske har läst aftonbladet eller metro idag? Idag publicerades en artikel om en gammal vän till mig som blivit totalförnedrad ute på krogen. En främmande kille kom fram till henne och drog upp hennes klänning, helt från ingenstans. Hon berättar att hon blev väldigt ställd, rädd och arg - och väljer att ge honom inte bara en, utan två örfilar. Vilket jag tycker var helt jävla rätt. Slå till svinet. Jag önskar att jag hade det modet att slå till någon som kommer fram och förnedrar mig på det sättet. Cred till henne. Men efter detta hänt kommer det fram en tjej till henne och tycker att hon inte betedde sig okej mot killen som precis drog upp hennes klänning.
Hon väljer sen att skriva om händelsen på hennes blogg och på Facebook. Tror ni hon fick en bra respons? Jag har själv läst kommentarerna och det är för det mesta män som lägger kommentarer som: "Förstår inte varför du grinar för?", "Du får skylla dig själv som går med en sån klänning på dig", "Du misshandlade alltså killen för att han drog upp din klänning? Herregud -.-", "Nu för tiden går alla tjejer halvnakna på krogen, så vad gör det om han drog upp hennes klänning? Hon kanske blev glad också eftersom hon får uppmärksamhet av andra killar". Väldigt många ställde sig alltså bakom killen, som gjort något vidrigt.

Allvarligt talat, jag blev rädd och arg på mänskligheten och på det här vidriga samhället vi lever i där det väldigt ofta slutar med att offret på något sätt blir boven i det hela? Där återigen, den vidriga mannen som blir hyllad. 

Nu får det fan vara nog. Kvinnor är inget jävla objekt. Vi är inga jävla leksaker som män kan taffsa på och göra vad man vill med. Asså jag blir så in i helvete förbannad. Jag blir ännu mer förbannad på människor som fortfarande förnekar detta? Personer som förnekar detta, är oftast ett av svinen som beter sig så. Och nej, nu talar jag inte om alla män. Jag är otroligt glad och tacksam över att de killar som står mig nära inte beter sig på det här sättet.

Jag är så otroligt trött på att känna mig rädd och obekväm när jag går ensam på gatan, när jag är ute och festar, när jag är påväg till och från skolan. Att jämt känna mig obekväm när killar kommer fram och ska prata, ger vidriga blickar som visar exakt vad han vill göra. Vet ni vad, att nu för tiden till och med tvekar jag på att gå ut, för att jag känner mig så pass obekväm och känner mig så distraherad att jag inte kan ha kul. Hur sjukt är det inte att jag varje kväll ska behöva gå (eller rättare sagt springa) hem i panik för att jag är rädd för att det är min tur den här gången? Att jag kanske har oturen att vara på fel plats vid fel tillfälle? 

FATTA att nej är nej. FATTA att bara för att en tjej går ut i klänning så betyder det inte att det är fritt fram. FATTA att hon fortfarande inte ber om det. FATTA att det är förövaren som är problemet, inte offret.