Jag kan bli så sjukt arg på mig själv när jag tänker på hur mycket bra saker jag gav upp, för något så mycket sämre. Hur mycket dåliga saker jag lagt energi på när jag skulle lagt min energi på något helt annat. Något som faktiskt skulle kunnat förändra mitt liv till det bättre. Det var inget jag tänkte på då, eftersom jag inte visste bättre. Jag såg inte själv med egna ögon vad det egentligen var jag gav upp och istället gav mig in i. Om jag skulle kunna spola tillbaka tiden och ändra vissa saker skulle jag absolut göra det. 

Det mesta har jag förträngt, det är liksom bara luddigt nu. Som några få suddiga bilder som svischar förbi. Men jag minns absolut känslan. Och nu är jag så jävla arg för att jag inte visste bättre.

Hur vissa saker, vissa personer, kunde få mig att känna att jag var värd så otroligt lite. Och hur jag kunde banka in i mitt lilla tonårshuvud att det tyvärr stämde. Det är något jag idag inte kan förstå. Jag förstår inte och jag kommer aldrig förstå. Hur man kan ha mage till att sparka på någon som redan ligger ner.