Idag åkte jag in till stan för att fika med mina vänner, en helt vanlig dag, klockan 8 på kvällen. På tunnelbanan står det en man, kanske runt 25-30 år, och ger mig vidriga blickar. Slickar sig runt munnen och grejer. På ett otroligt otrevligt och jävligt obehagligt sätt. Jag ser klart och tydligt vad han vill med sin blick. Och han slutar verkligen inte. Jag möter hans blick kanske 3-4,gånger och han gör exakt likadant varje gång. Till slut ger jag honom en irriterad blick, som säger "Nej, lägg ner. Vad håller du på med?", ungefär. Då blir han så arg, antagligen över att jag inte besvarade hans blick på det sättet han ville, och jag ser att han börjar prata till mig. Jag har lurar i öronen och sänker volymen så jag hör vad han säger. Han säger att jag är psyko, att jag har "nåt jävla fel i huvudet" och att han har lust att döda mig. Jag försöker först att låtsas som ingenting, eftersom jag skulle av nästa station. Men när jag ser att han börjar närma sig mig och rör sig och beter sig på ett sätt som att han börjar bli våldsam så fick jag lite smått panik. Han går upp så mycket i varv att det seriöst såg ut som att han tänkte gå fram och ge mig en smäll vilken sekund som helst. Ofc så hjälper INGEN mig. Ingen sätter sig bredvid mig för att hålla mig lugn eller bara visa med sin närvaro att jag inte är själv. Den här mannen står alltså och mumlar för sig själv att han vill döda mig. Han verkligen stirrar argt på mig och står och slår sin näve mot glaset i tunnelbanan. När jag reser mig upp för att gå därifrån så går han efter mig en bit på tunnelbanan och fortsätter mumla och ser otroligt aggressiv ut. Till slut hann jag, nästan springa, ifrån honom. 

Jag blir så arg, ledsen och förbannad över hela situationen. Det är illa nog att han ens ger mig såna där blickar från första början. Bara för att jag är tjej och sitter själv så är det tydligen okej. Men att jag sen visar att jag INTE vill och att han ska låta mig vara, så börjar han istället hota mig och gör mig ännu mer rädd och obekväm. Alltså, vad är det vissa människor inte förstår? Vad är det som är så fel i dessa människors hjärnor att ni inte har mer vett i skallen? Kan ni bara låta mig vara? Kan ni bara låta oskyldiga, främmande människor vara? Jag är så trött på att känna mig så rädd, obekväm och otrygg ute på gatan. Jag vågar inte gå själv längre, för jag är så utsatt bara för att jag är tjej. Jag är så trött på att få vidriga blickar från människor som bara säger en enda sak, och att bli så sjukt obekväm och rädd.

Samtidigt så blir jag så lack på människor som bevittnar detta och verkligen inte gör nånting för att hjälpa? Varför inte hjälpa någon som är i ett utsatt läge och som behöver hjälpen? Varför inte hjälpa varandra? Jag förstår inte. Jag har vid flera tillfällen bevittnat liknande saker och har ställt mig i närheten och bara glott på svinet, för att visa att jag ser vad som händer. Ibland räcker det. Att visa personen att man ser vad han håller på med. Då sticker dom ofta. Jag har även fått gå fram och frågat om allt är okej. Jag har till och med fått hoppa emellan, då en kille tryckte upp en tjej mot en buss. Varje gång har dom dragit. Om man visar att man är flera mot en person, så drar dom ofta. Tänk om du själv var i den situationen, skulle du inte vilja ha hjälp av någon då?

Det är så synd att det ska vara såhär. Det är så synd att det har blivit såhär. Att man ska behöva se sig om vart man än går. SÅ SYND.

Det är bara morgondagen kvar i skolan som tur är, sen har jag lov. Men måste plugga en del idag, imorgon och på fredag. Så får bara bita ihop fram tills fredag, och lördag också, eftersom jag måste åka till jobbet kl 07.. Efter det kan jag slappna av känner jag!

 

 

 

Vi hörs, pussar!