Jag som alltid hatat skolan så mycket, börjar nu tycka om den, av två anledningar. För att jag trivs så bra med mina klassisar, men också för att skolan är ju trots allt bekvämt för oss. Det är det enda vi gjort i våra liv, att gå i skolan. Man vet exakt hur ens år kommer se ut, man vet exakt vad som kommer. När vi slutar skolan vet vi inte längre.

Den här känslan bubblar upp lite då och då. Jag VET ju vad jag vill göra i framtiden. Eller vet och vet... Jag vill väl göra typ femtioelva olika saker, bara att jag inte när jag ska göra det och vilken ordning. Jag vet inte heller om jag klarar av det eller om jag kan göra det? Jag vill ha det skönt och bekvämt, samtidigt som jag vill ta risker och bara köra. Jag vill prova mig framåt lite. Jag vill göra så mycket just nu och jag känner mig så begränsad. Jag ser fram emot framtiden, samtidigt som jag inte vill gå in i den. Måste bara våga.

Framtidsångest i hög grad!