Thankful.
Nu känns det bara som våren och studenten närmar sig mer och mer och jag har lite blandade känslor gällande detta. Att sluta själva skolan och slippa allt pluggande och läsande ska bli skönt. Men jag börjar faktiskt bli lite ledsen över tanken att vår fina klass ska splittras och att jag inte kommer träffa dessa fantastiska människor varje dag längre. Kände verkligen det på vår skiva, att det inte är långt kvar och att den dagen kommer bli väldigt känslofylld. Man kommer känna både lycka och sorg samtidigt. När jag springer ut med mina fina klassisar i handen så kommer jag probably ha både glädjetårar men framförallt ledsna tårar. Det kommer vara speciellt.
När jag slutade nian var jag faktiskt väldigt lättad, då jag inte alls trivdes där de sista åren i högstadiet, inte minst i nian. Jag var glad över att få avsluta ett kapitel i livet och börja gymnasiet och där starta ett nytt kapitel. Även fast jag inte trivdes där så grät jag på skolavslutningen. För alla andra grät, för att man ändå avslutar något som är bekant för en. Men kan ni då förstå hur mycket jag kommer gråta på studenten, samtidigt som jag kommer vara så glad för min och min fina klass skull?
Ni kan nog lista ut själva hur NERVÖS jag var inför gymnasiet, då jag så innerligt hoppades på att jag skulle trivas bättre i min klass i gymnasiet. Och oj vad rätt jag hade. Aldrig trivts såhär bra med en sån här stor grupp människor förut. Är så himla cp helvetes glad över att jag träffat dessa människor och att jag fått spendera mina tre år på gymnasiet med just dom. Nu gäller det verkligen att spendera så mycket tid tillsammans det bara går innan vi ska splittras. Usch det bara hugger i hjärtat och själen typ haha..
Kommentarer
Trackback
